Nr 28: You Take My Breath Away
Album: A Day At The Races
År: 1976
Om man som ett inbitet Queenfan skulle få för sig att välja en av deras låtar som ackompanjemang till sin egen begravning, har man väldigt många att välja bland.
I England blev det en tid vanligt att ha Who Wants To Live Forever som begravningsmusik. En låt som trots sin i sammanhanget närmast ironiska titel, bär fram ett sofistikerat budskap om våndan som ett evigt liv på jorden eventuellt skulle skapa. En annan finstämd begravningslåt med bandet skulle kunna vara These Are The Days Of Our Lives men eftersom den är så hårt förknippad med Mercurys bortgång, skulle det kännas förmätet att göra den till sin.
Jag har själv inte bestämt mig för om min egen begravningsakt, när nu den dagen kommer, skall klibbas ner av något så pretentiöst som Queenmusik men om det skulle vara så, ligger 28:e platsen på listan i pole position.
You Take My Breath Away är kanske den allra skiraste av spröda balladstycken som bandet presterade under sina 20-åriga karriär. Jag har alltid haft en svaghet för denna fulländade stämsång som tillsammans med ett sorgligt piano bildar en väldigt känslosam ballad. Om man tänker sig en begravning som ett tillfälle att verkligen stå i centrum (vilket det ju är, sällan är man väl så i fokus som på ens egen begravning…) är låtens text om kärlek något som begravningsgästerna skulle kunna projicera på den person omkring vilken själva akten kretsar. Texten uttrycker nämligen både en förhoppningsfull längtan efter kärlek och en sorgsenhet och saknad efter just en sådan.
Melodin är vacker, sången är superb och lyriken närmast andäktig. Queen när de var som allra bäst.
Bästa textpassage:
So please don’t go
don’t leave me here all by myself
I get ever so lonely from time to time
I’ll find you anywhere you go
I’ll be right behind you
right until the ends of the earth
I’ll get no sleep till I find you
to tell you that you just take my breath away
queen40 